Jättecellsarterit (GCA)

Jättecellsarterit, är en sjukdom som orsakar inflammation i blodkärlen. Det är vanligt att blodkärlen i tinningar påverkas. Vid jättecellsarterit finner man inflammation i de medelstora och stora artärerna. Artärer kallas de blodkärl som transporterar syrerikt blod från hjärtat till olika delar av kroppen. Jättecellsarterit drabbar framför allt personer över 50 år och är något vanligare hos kvinnor än män.

Ett av det vanligaste symtomet vid jättecellsarterit är huvudvärk som är ny i sin karaktär och som vanligtvis sitter ovanför ena eller båda tinningarna. Detta beror på inflammation i artären vid tinningen. Artären vid tinningen kan kännas förtjockad och öm vid beröring. Hårbotten kan vara så öm att det är svårt att kamma eller sätta upp håret. Det kan också göra ont i käkmusklerna och det kan upplevas obehagligt att tugga. Vid jättecellsarterit kan man även drabbas av feber, trötthet och aptitlöshet. En av de allvarligaste komplikationerna är blindhet. Det första tecknet på en hotande synförlust kan vara plötsligt synfältsbortfall. Det kan påverka hela ditt synfält eller bara en del av det. Att uppleva dubbelseende är också ett allvarligt symtom. Om sådana symtom uppstår ska man söka sjukvård akut! läs mer här.

För närvarande finns det inget specifikt blodprov som kan bekräfta jättecellsarterit. Blodproverna kan däremot visa tecken på en inflammation. Om läkare misstänker jättecellsarterit görs vanligtvis en ultraljudsundersökning av artärer i tinningen och/eller en biopsi, det vill säga en liten bit vävnadsprov, från tinningsartären. Därefter granskas biopsin under ett mikroskop, och om några förändringar syns bekräftas misstanken om sjukdomen. Olika röntgenmetoder kan också användas för att undersöka kärlen närmare och bekräfta diagnosen.
Läs mer om diagnos här.

Jättecellsarterit behandlas i första hand med kortison, som snabbt lindrar symtomen och minskar inflammationen. Behandlingen anpassas individuellt men pågår oftast under ett till två år. Långvarig kortisonbehandling kan ge biverkningar, såsom benskörhet, diabetes, hjärt-kärlsjukdom och infektioner. 

Patienter som har återfall eller aktiv sjukdom under kortisonbehandling, eller där risken för biverkningar av långvarigt kortison är hög, kan även behandlas med biologiska läkemedel eller målspecifika syntetiska DMARDs. Dessa läkemedel ges oftast tillsammans med kortison och gör att kortison kan trappas ut snabbare.

Läs mer om behandlingsalternativ här.

ymtomen vid jättecellsarterit brukar lindras snabbt vid behandling, men höga doser av kortison kan ge biverkningar som sömnproblem, humörsvängningar, hjärtklappning, ökat blodtryck och viktuppgång. I takt att man sänker kortisondosen minskar man risken för de biverkningarna. 

Sjukdomen och behandlingen vid jättecellsarterit kan påverka både vardagsliv och livskvalitet. Synproblem kan göra det svårare att läsa eller köra bil, medan huvudvärk och trötthet kan begränsa fysisk aktivitet och sociala kontakter. Käksmärta är vanligt och kan försvåra tuggning, vilket gör att mat med mjukare konsistens ofta rekommenderas under smärtperioder för att avlasta käkmusklerna. Många har också hjälp av att starta dagen långsamt och ta regelbundna pauser eller vila, så att dagens sysslor och aktiviteter blir mer hanterbara.

Läs mer om att leva med jättecellsarterit här.