Brett Dabruzzo drabbades av migrän för första gången när hon gick på gymnasiet. Dunkande huvudvärk och kraftigt illamående diagnostiserades inte som migrän förrän nästan tio år senare när Brett, som utbildad apotekare, började arbeta för ett läkemedelsföretag med fokus på neurologi. När hon hade jobbat en vecka som medicinsk rådgivare inom Parkinsons sjukdom, epilepsi och migrän, kände hon igen tecknen på migrän, sökte hjälp och kort därefter fick hon sin diagnos.
Brett säger att hon försöker att inte låta migränen stoppa henne – men det finns stunder då hon inte kan förhindra den. Varje gång hon missar sina barns hockeymatcher eller en aktivitet med en kompis så blir hon ofta besviken och känner skuld.
− Jag känner att jag hade varit en bättre mamma om jag inte hade haft migrän, säger Brett. Och att jag hade varit en bättre fru om jag inte hade haft migrän.
Precis som Brett är Michael Gold, läkare och medicinskt ansvarig inom neurovetenskaplig utveckling på AbbVie, väl bekant med migrän. Michael lider inte själv av migrän, men ser sin fru och sina vuxna barn kämpa med sina migränanfall.
Som utbildad neurolog förstår Michael migränens mekanismer, men det gör det inte lättare att se sin familj lida. De har kämpat med sin migrän i fyra generationer.
− Vi har upplevt det, vi lever mitt i det, säger Michael. Det gör mig ödmjuk.