Mer om Hepatit C

Hepatit C är ett virus som sprids via blod och orsakar inflammation i levern. Efter många år kan virusinfektionen leda till leversvikt, skrumplever och i sällsynta fall levercancer.

Alla med Hepatit C erbjuds behandling

I Sverige räknar man med att cirka 41 000 personer bär på sjukdomen och cirka 2 000 nya fall registreras varje år. Idag finns det läkemedel som gör det möjligt att bota i princip alla patienter från hepatit C. Dessutom är behandlingen relativt kort (oftast 8 veckor) och ger få biverkningar. Sedan 2018 erbjuds alla patienter behandling, oavsett nivå av leverskada. Före 1992 kunde sjukvården inte spåra eller upptäcka hepatit C i blodet, vilket ledde till att människor smittades via bland annat blodtransfusioner. Idag är den vanligaste smittvägen delning av injektionsutrustning i samband med injicering av droger. I sällsynta fall kan smittan även överföras sexuellt.

Många människor som är drabbade av kronisk hepatit C söker inte läkarvård och får därför ingen diagnos. Det beror framförallt på att man kan vara symtomfri under långa perioder och inte märka att man bär på sjukdomen. För att dessa patienter ska få bra vård krävs att man hittar dem.1

Personer som bör testa sig för hepatit C är:

  • Personer som har injicerat droger
  • Personer som har en partner med hepatit C
  • Personer som fått blodtransfusion eller transplanterat organ före 1992
  • Personer som fått koagulationsfaktorer före 1987
  • Personer som utsatts för orena piercing- eller tatueringsinstrument
  • Personer med HIV-infektion
  • Personer som under lång tid fått hemodialys
  • Barn till hepatit C-infekterade mödrar
  • Personer med kända riskfaktorer för hepatit C-smitta, såsom vårdpersonal som stuckit sig på nål.


Den första tiden efter att en person infekterats med hepatit C kallas den akuta fasen och hos 15-20 procent försvinner viruset från kroppen inom sex månader, utan någon behandling. För återstående personer stannar viruset kvar i kroppen, vilket innebär att sjukdomen betecknas som kronisk. Patienter med en kronisk hepatit C-infektion löper efter ett antal år en ökad risk för leverskador. För de flesta är hepatit C en symtomfri sjukdom under lång tid. Det gör att många länge är ovetande om att de är smittade. Får man symtom så är det vanligast med trötthet, feber, led- och muskelvärk, eller symtom relaterade till när viruset börjar påverka levern.

Vid diagnosticering tas två olika blodprover för att testa om en person har hepatit C. Det ena är ett så kallat antikroppstest och ett positivt svar visar bara att man har varit i kontakt med hepatit C-viruset men att det kan vara utläkt. Det andra provet kallas HCV RNA och det visar om virus är aktivt i kroppen.

För att undersöka om hepatit C har skadat levern görs en allmän undersökning, en kontroll av leverprover samt en undersökning om levern har utvecklat en ärrbildning. Graden av ärrbildning kan identifieras snabbt och smärtfritt med hjälp av en så kallad FibroScan. I sällsynta fall kan man behöva genomföra en leverbiopsi.

Ärrbildningen delas upp i olika fibrosgrader (F0 till F4). F4 är mest allvarlig och innebär man har skrumplever, även kallat cirros.

Hepatit C går att bota

Behandling med nya läkemedel syftar till att helt göra sig av med virus och bota patienten. Genom att bota sjukdomen minskar risken för ytterligare leverskador och utveckling av levercancer. Ett annat syfte med behandling är att minska risken för att sjukdomen sprids.

Idag finns läkemedel som gör det möjligt att bota i princip alla patienter från hepatit C. Dessutom är behandlingen relativt kort (oftast 8 veckor) och ger få biverkningar. Sedan 2018 erbjuds alla patienter behandling, oavsett nivå av leverskada.2,3

Referenser
1. Duberg et al. Eurosurveillance 2008
2. http://www.janusinfo.se/Nationellt-inforande-av-nya lakemedel/Nationellt-inforande-av-nya-lakemedel/Rekommendationer/Ombitasvirparitaprevir-Viekirax/
3. http://www.sls.se/RAV/Rekommendationer/Hepatit-C-virus/

 

 SE-MAVI-190013 v1 Senast uppdaterad 2019-06-05